William njöt av sin stora kvällsmatning vid 21-21.30 & somnade sen gott runt 22.. Han skulle inte vakna först 05.00 visade det sig,
wow kände mig riktigt taggad då vid fem. Jag matade lilleman & bytte en bblöja, han somnade om! En halvtimme senare ringde min mans klocka & jag kände att jag lika gärna också kunde gå upp. Jag har känt mig lite lat senaste tiden & inte haft någon närmre lust till att motionera, inte alls någon lust faktiskt. En vän påminde mig dock om att man faktiskt inte ska ha dåligt samvete för det utan att det är bättre att träna när man faktiskt känner för det & tycker det är roligt, att risken faktiskt finns när man tränar fastän man tycker det är as tråkigt & jobbigt att det faktiskt blir en riktigt riktigt lång svacka till slut och att man helt enkelt förknippar all träning med jobbigt & tråkigt. Så bort med dåligt samvete tankarna!:)
Jag tänkte köra både promenad som sedan kunde avrundas med lite utomhusgym, i ärlighetens namn var det lite jobbigt..en ändå skönt! Känner ni igen er? I varje fall när mitt vanliga varv började närma sig sitt slut, typ fem minuter innan jag kan vika av antingen hemåt eller ner mot gymmet så vaknar lilleman.. Han ligger och jollrar glatt i vagnen, kanske kan man ha honom lekandes i vagnen medan jag gymmar? Jag hann bara tänka tanken så lade han på väääärldens brakskit! Fasen vad gött då slapp jag gymmet, jag "fick" vika av hemåt:) det kallar jag teamwork! Heja min bebis:):)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar