Första gången som lilleman var vaken när vi skulle träffa Camilla, vår barnmorska:) som att han visste vad som väntade.
Nöjd i en babybjörn i varje fall. Hoppas våra grannar hittar någon fin när de åker till Ullared;)
Jag berättade att jag var nervös så fort hon hämtade oss i väntrummet. Hon sa att det gör inget & att det är fullt förståligt, och när hon skulle ta första sprutan med sitt första barn så var hon också nervös sa hon. Vi började med att mäta & väga så att jag skulle slappna av:) grejen den är att hon förklarade att jag skulle ta några djupa andetag innan hon skulle gå och hämta en till sköterska. Att William skulle känna av om jag var stressad. Men grejen är att jag kan vara så nervös att jag nästan pinkar i byxan men jag håller alltid sådant långt inne. Jag skulle aldrig visa lilleman att jag kände mig rädd, inte om jag vet att det skulle göra honom nervös eller orolig. Såklart att jag kommer visa honom senare i livet att det är okej att vara rädd och så jadajadajada.. Ni förstår. Camilla frågade om jag hellre ville ha 2sköterskor som tog båda sprutorna på en gång och ja det tyckte jag lät som en myyyyycket bra idé. Och att hon föreslog det själv utan att jag behövde fråga, så fint. Jag fick hålla honom i armarna & de tog varsitt lår. Jag vågade inte titta & de sa att jag inte behövde det heller, utan bara hålla i honom och vara beredd att trösta. Jag kände hur han sprattlade till, hur han liksom spände sig i hela kroppen. Han började gråta, det skulle vara över nu. Jag vände honom snabbt & höll honom hårt i famnen. Älskade älskade unge, jag dog inombords. Galet en sådan töntig grej egentligen och jag vet att det var för hans bästa. Efter 5 minuter tröstande så somnade han i min famn & vi kunde äntligen gå hem. Men först till Apoteket för att köpa bebisalvedon ifall feber skulle komma.
Bästa Lilian kom förbi på em. för att gosa lite med William, det var evigheter sen de fick träffas. Eller ja 2veckor men det kändes som en evighet:)
Plåster på båda låren...
Liten knöl i låret & rodnad efter plåster troligtvis. Han har inte varit mer gnällig än vanligt, inte heller febrig, så skööönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar