Det väcktes så mycket minnen att åka igenom denna alé ner mot Kyrkan. Så mycket barndomsminnen.. Här är det lugnt, tyst & stilla. Varenda andetag man tar känns så lätt här borta. Jag är glad att vi valde ett dop, jag är glad att vi valde denna plats. Här har mina föräldrar vigts & här har både jag och min bror blivit döpta. Jag älskar traditioner och jag ska försöka göra allt för att hålla fast vid dem..

Här var det precis innan klockorna började ringa, jag var så sjuuuukt nervös. Jag råkade svära flera ggr till både vaktmästaren & framför flera av gästerna. Det var liksom inte meningen utan jag får liksom lite mun diarré när jag blir nervös:) haha... Jag hade matat lilleman precis innan och var väl rädd att han skulle lägga på världens brakskit i prästens mick eller att han skulle gråta igenom hela dopet. Men han hamnade i det här lugnet som han brukar vara i så han sov genom hela dopet, ja exakt ni hörde rätt, genom HELA dopet haha.. Söta lilleman. Vaktmästaren hade varit med om lugna barn men aldrig någon som sovit från att de klev in i kyrkan, genom hela vatten på huvudet grejen, alla fotoblixtar, hela ceremonin, när han skulle visas upp för alla som var med hans stora dag i kyrkan & t.om när Robert(prästen) skulle göra de där pussarna på kinderna så sov han, eller efter första "kyssen" som var helt sjuuuukt högljudd så öppnade han ögonen lite, sneglade på Robert och sen somnade om hahah.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar